Barnfria

dagar å inget jobbande varken för mig å sambon står på schemat idag å imorgon...

Jag trodde ju i min enfald att sambon kanske skulle fatta vinken jag lagt så fint i ett par dagar men nä han fattar tydligen nada. Han satte sig genast och spela sitt jävla wow. Å vad ska jag då för driva tiden med?! Städa tvätta diska? Är det verkligen det enda jag ska syssla med så fort vi äntligen får lite egen tid? Städar å tvättar å diskar gör jag varje jävla dag ändå så nu när vi faktiskt har tid att göra nåt annat känns det ganska så meningslöst...

Bilen är borta för den vandrande vålnaden tog den till jobbet sen efter jobbet åkte han förbi ett par kompisar som lanar...å han har fortfarande inte dykt upp än...gissar på att han lagt sig ner å skulle bara vila i några minuter å där sover han fortfarande djupt 6 timmar senare. Å det retar mig tokig...jag vill ha bilen hemma ifall jag skulle vilja hitta på något...det regnar ute så att jag skulle sätta mig på cykeln å dra i väg är ju föga troligt.

Visst njuter jag av att det är tyst och lugnt hemma inga dörrar som öppnas å stängs var 5 minut inga små som tjatar å tjivas mest hela tiden. Men så har det varit i tre timmar nu jag kan det nu.

Jag måste vara en av Sveriges mest trögtänkta idioter som trodde att sambon faktiskt hade längtat efter att få ha mig för sig själv...men som vanligt så verkar han inte ens reflektera över att vi inte fått en enda timme för oss själva på snart 2 månader eller att jag saknar att få lite egen tid med honom Det är inget han verkar märka alls.

Ibland känns det som han glömmer bort att det faktiskt är vårt förhållande som måste hålla för att allt ska funka. För det är ju liksom grunden till allt. Att få ett bra förhållande betyder ju åxå att man måste orka hinna med att ägna tid till varandra, att man kan inte bra låta allt flyta på å tro att allt fixar sig. För det gör inte det. Inget funkar om man inte investerar lite i det. Å jag behöver lite mer än 5 minuter här å där var tredje månad efter att jag uttryckligen sagt att du jag måste få höra och se att du bryr dig. Att han då vaknar till å slår på stort å gör nåt fint är väl helt okej men att jag hala tiden ska behöva tala om att han måste vårda vårat förhållande känns ju så där. Jag vill ju att han själv ska vilja göra saker med mig själv för att han tycker det är kul att göra saker med bara mig å att han ser det som en rolig grej att planera inför.

Men neeeeej då. Han ser barnfria dagar som en utmärkt tid att spela eller göra nåt som HAN vinner själv på. För han trivs ju bäst framför datorn å ser det som en avkoppling. Visst jag unnar honom att ha egen tid inte alls det jag gnäller över utan det att han aldrig tycks tänka att det vore trevligt att hinna ägna sambon mer än 5 minuters kel tid utan att bli avbruten av något.

För det att bara ligga när små prata är tydligen nåt som inte alls verkar finnas i hans värld. I hans värld verkar sängen endast vara till för tre saker.

Sova på sin sida sängen.
Sitta och surfa å spela
Å så sex dom få gånger vi får till det.

Men nu okär jag inte hålla på att gnälla över detta längre så tänker stövla iväg med hårta kliv i golvet dra på mig en jacka å gå ut i regnet å städa upp skiten ungarna ställt till med på framsidan när det är färdigt tänker jag ta mig en promenad för att rensa huvudet lite för går jag på sambon just nu så bryter det bara ut i ett stor gräl å det har jag inte ork för idag. Utan sparar det till en dag då jag inte har gråten i halsen.