Stor

större störst.

Min små börjar sina nya gymnasie skolor i dag. Sonen han börjar på it utbildning å dottern ska gå ett år och läsa upp sina grundskole betyg. Hur i helvete kan dom ha hunnit blivit så stora?!


Resten av dagen har jag ingen anning om vad jag ska göra med eftersom sambon bara spelar å spelar å spelar. Jag rensade garderober i går så de små har bara hela å rätt stolekar i sina garderober. Så passa jag på att plocka undan sommarkläderna får väl se hur stort rama skri det blir på mellan tösen när hon upptäcker att hon inte kan gå å riva bland klänningar på morgonen innan skolan när det är 10 grader å regn ute.

Kan ju säga att jag är inte ett dugg upplagd för att ha dom mera tid. Jag är fysiskt och psykiskt trött. Känns som jag bara står och stampar på samma fläck hela tiden å inte kommer någonstans. Att så fort det börjar ljusna så tillar något ner i våra knän så tunneln blivit 7 km längre.

Å är så våldsamt trött på sambon just nu. Han har sumpat 4 dagar när jag varit ledig med att sitta å spela i timmar. Och inte verkar det som han märker att jag blir ledsen över att han väljer att änga sin tid åt ett spel i stället för att ta vara på den lilla tid vi får ensamma.

Visst jag kan åka i väg till vänner å fika å sånt själv men när dom jobbar eller verkar vara upptagna eftersom dom aldrig hör av sig längre så känns det inte rätt att ringa å tvinga på dom mitt dåliga humör. Jag känner bara det att dom får plocka upp mig hela tiden å jag bara utnytjar dom för att må bra. Så vill inte höra av mig heller när jag mår så här för deras skull. Jag vill inte sitta å stor böla och häva ur mig allt som jag är ledsen över just nu.

Visst jag vet att dom vill att man ska ringa när det är något för ingen av dom är tankeläsare. Å min kära vän Bigt ringer ofta å särsklit när han märker att jag mår dåligt. Det är guld värt. Men jag klarar inte alltid av att prata om allt för då är jag rätt för att jag trillar ner i mörkret å inte kommer kunna ta mig upp igen så bäst att låta bli.