på pappren ang nya jobbet idag...och ska och göra två dagar inskolning imorgon och på fredag. Jag har ingen lust med det alls. Jag är låg som attan.
Har en sån längtan efter pappa. Och så känns det som jag sålt mig lite. Sålt min dröm. Att jobba med det som jag tycke va så kul och lite udda. Nåt som passa mig bra. Men inga fasta tjänster dyker upp..och bara gå på timmar håller inte i längden. Sen så ha en tonåring med bråk hormon...gör ju att jag bara vill kasta in handduken och säga flytta hem till pappa ca 30 mil emellan gör nog susen. Men vet ju att det kommer aldrig att ske. Hon är för bunden till stan med mig och familjen samt sin pojkvän.
Sen retar jag mig tokig på att sambon aldrig sätter ner foten till lilleman och han pappa behov. Lilleman får hänga och klänga och suga ur musten på pappa och inte lämna nåt till nån annan. å detta har på gott i över 3 år...borde inte sambon fatta att han håller lilleman tillbaka när han aldrig puchar han så han blir lite självständig? En som är 4½ ska inte behöva pappas närhet alla sina vakna timmar...han ska kunna leka själv. Inte bara vara med i köket eller vad nu pappa gör. Sambon har ju börjat sätta ner foten när det passar honom. Så lilleman blir ju förvirrad...ena stunden får jag hänga på pappa nästa så tröttnar säger han ifrån.
Han får tom öppna dörren och gå in när pappa sitter på toa...eller hänga i dörren. Dax att säga ifrån då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar