Spännande

ska det bli idag. Ska köra ner vännen bigT till sjukhuset för han ska få sin operation i morgon ska bli så trevligt att få följa han på vägen till sitt nya jag.

Annars är jag mest sorgsen idag. Sorgsen över att behöva va den lilla människan som behöver slås för sina rättigheter i samhället.

Det känns extra tungt idag. Särskilt eftersom jag inte kan sova nätterna. Dyngsrytmen har ju inte riktigt gått ur kroppen. Visst är det skit skönt att solen lyser från klarblå himmel och man känner att våren är på stark fram match. Men min kropp har ju vant sig efter 10 år med kass natt sömn att sova på nätterna det gör man inte.

Och vad tror ni man gör på nätterna när man är ensam hemma i ett stilla och tyst hem. Jo man funderar, tänker, väger saker mot varann. Jag bygger upp olika problem i huvudet och fantiserar tänker ut lösningar och ber om tur för en gång skull.
Jag oroar mig för ekonomin jag går runt med en klump i magen för vi är ju beroende av två heltids inkomster. En familj på 8 pers slukar ju ganska så bra med pengar varje månad. Tonåringar som tror att mamma är mångmiljonär och små barn som växer ur kläder och sliter kläder lika fort som man blinkar.

Det ska köpas vårjackor för dom från förra året är ju för små. Stövlar och gympa skor har ju blivit ur växta.
Cyklar som blivit för små. En trädgård som inte fått nån omsorg dom senaste 4 åren.

Men samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka positivt. Det är ju en del av min personlighet. Att glaset aldrig är halv tomt utan halv fullt.

Jag ser ju inte alla motgångar som nåt negativt egentligen utan mer som möjligheter att lösa problem och växa.
Med sambon vid min sida känns aldrig problemen olösliga. Sen att jag kan tvivla och känna rädsla är ju bara naturligt. Man är ju alltid lite rädd för det okända.
Att sen jag och sambon är totalt motsatser när det gäller att se på saker. Jag känner aldrig nån direkt oro utan vet att det löser sig alltid på något sätt. Medans han traskar i väg i tanken å ser bara dom värsta saker som kan hända. Men det kanske är mer manligt å kvinligt tänkande än nåt annat.

Sen så kan jag ju bli jävligt förbannad över att han kan bli mer upprörd och visa känslor om orättvisor i samhället än dom orättvisor som drabbar hans familj. Han kan liknas lite mot Don Quijote som slåss mot värdekvarnar som han tror är jättar. Inte nåt illa ment alls utan bara att så är han och skulle aldrig kunna älska han lika mycket om han inte red runt och slogs mot inbillade jättar.

Men så ibland gör han saker som bara gör att jag smälter. Som härom veckan när jag mådde piss över allt som händer vad gör han jo han skickar ett rop på hjälp till älskarinnan som likt en riddare i sin vita springare kommer farande mellan tvättamskinerna bara för att ge lite extra stöd och hjälp. Jag älskar dom båda för det.