Tänker

lämna ut mig totalt i dag. Må det bära eller brista men jag måste få ut allt innan jag går sönder.

( ber om ursäkt redan nu om det finns stavfel men kommer skriva så mycket jag orkar i ett evep för att få ett bra flyt i historien)

Under 1½ års tid har ju min sambos ex trakaserat, ofredat samt gjort allt för att göra vårat liv surt. Hon mord hotade mig sommaren 2008 tre gånger muntligen samt två gånger över msn. Hon har skickat mail till mig mina vänner för att baktala min sambo för att göra mig osäker ledsen och föda tvivel.

Jag polisanmälde alla tre muntliga samtal om hot. samt lämnade in msn konversation där hon hotar mig. Hon (efter mycket om och men så fick polisen åka hem till henne och göra förhör för att det skulle bli av) erkände att hon hotat mig men en annan gång som varken jag eller sambon uppfattade vad hon skrek som vi inte hade anmält.

För två veckor sen så möttes vi i rätten. Jag va as nervös av att va i samma rum som henne. Så jag missa en del samt sambon missa en del.
Idag fick vi veta att hon frias från åtalet.
Detta gör mig arg för jag har inte gjort något för att förtjäna att bli behandlas så här.

Att man blir dumpad av någon är ju inte den nyas fel. Men min sambo har ju fått bli utsatt för hennes trakaserier, hot och förföljelse i många år.
Han har ju tänkt att ge upp många gånger å bara ge sig av. Men han har ju hela tiden sett till deras gemensamma barns väl och valt att stanna kvar för att ge dom någon form av trygghet. Men dom har aldrig varit sambos. Utan har i alla år haft skilda adresser å boende.

Hon anmäler oss för massa saker till sociala så vi får springa på möten varje månad. Vi får lämna ut hela vårt liv för att dom ska bli nöjda. Jag har valt att hålla låg profil och mest svarat på frågor och förklarat om så har behövts. Men nu känner jag att nu får det vara bra!
Nästa gång kommer jag att berätta vad jag och sambon får hem varannan vecka.

Vi får hem tre små som under hennes vecka inte borstat tänderna inte duschat ordentligt förrens dagen innan dom ska till oss. Dom sover borta flera nätter i veckan även skoldagar. Hon har inte köpt vinterkläder till dom alla tre utan min svärmor har fått köpt vantar och täckbyxor (vi har skilda garderober för vi kan inte köpa nytt varje vecka vi ska ha dom för hon ser till att skicka dom i gamla trasiga saker) Dom är ofta fulla i tusch och bläck märken på hela kropparna. Naglar är aldrig klippta. Dom har fått vara uppe till 21-22 på kvällarna varje dag. Dom behöver inte sitta vid bordet i lugn och ro och äta ordentlig mat. Dom har fått sitta hur många timmar som helst framför tvn/dator. Lekt med kompisar som inte är bra. Cykla utan hjälm. Vara ute och lekt utan ordentliga kläder. ja listan kan göras lång. Hur lång som helst.

Så kommer dom hem till oss där vi inte låter som slippa undan tandborstningen eller duschen. Dom måste sitta stilla vid bordet och äta riktig mat lagad från grunden. Dom får va ute och leka men inte vart som helst eller med vem som helst (vi vill gärna att dom har kompisar men vi vill inte att dom leker med allt för äldre barn bla) dom går och lägger sig senast kl åtta vardagar fredagar och lördagar nån timme senare så vi kanske kan få sovmorgon till 8. Vi måste tjata varje dag om enkla regler som säda upp sina leksaker hänga upp jackor inte ställa skor mitt i hallen. gå inte in med skor. Spola på toaletten efter sig. Torka sig efter toa besök och tvätta händer. Inte avbryta varann inte slåss inte kalla varanndra för fula namn/ ord. Med andra ord måste vi införa regler och förmaningar på sånt som alla vanliga familjer ser som självklarheter.
Så vi ses som jobbiga och stränga för vi inte låter dom slippa vardagliga regler.

Så varannan vecka så är det tjafs bråk och krokodil tårar i två-tre dagar tills dom märker att nej dom ger sig inte denna gången heller och lyckas lugna ner sig resten av veckan. Vi brukar ha en väldigt trevlig helg med dom små och bråken är nere på ett minimum allså små tjafs om små saker är ju praxis i en småbarns familj.

Så när dom åker hem till sin mamma så är vi helt slut. Då börjar vi våran jobbar vecka ( både jag och sambon jobbar natt och har en intensiv jobb vecka den veckan vi inte har små barn hemma allså vi jobbar ca 60-70 timmar då) Men den veckan brukar det ringas minst 5 gånger i veckan om inget å då menar jag ringa just som hon vet att vi sover eftersom vi båsa jobbar natt å hon ringer många gånger i rad och kan ringa i en halv timme i stöten sen va tyst i några timmar för att sen börja om senare på kvällen. Så varken jag eller sambon får sova som vi ska eller behöver. Vi ska under den veckan hinna med att va social med våra vänner och hinna med dom tre stora barnen. Som får stå mycket tillbaka just när vi har som tre små hemma.

Så kommer våran barnvecka igen efter en veckas dålig sömn och mycket jobbande. Så måste vi hålla på samma regler som förra veckan. Så håller karusellen på vecka ut och vecka in.

Jag har funnit mycket tröst i mina vänner och min sambo. Vi har blivit tvingade till att vara samman svetsade i allt vi har inte hemligheter för varann. Jag trillar ibland ner i mörkret men sambon plockar upp mig. Han leder mig upp ur mörkret och in i ljustet gång på gång. Han har åxå sina mörka dagar. Men då finns jag där och plockar upp han.

Nu till nästa sak som tryckt ner mig i skorna.

För en vecka sen vart jag kallad på möte till kontoret på jobbet. Jag vart anklagad för att ha sovit på arbetet. Vilket jag kan bevisa att jag inte gjort. Jag sitter och pratar med älskarinnan och sambon varje natt. Eller kanske jag är en sömnchatare vad vet jag?!
Jag nekade till anklagelsen samt påpeka vissa brister som dom inte tagit itu med fast vi på pekat det många gånger. Vad händer jo!
Jag får ett brev hem 4 dagar senare om att jag fått sparken med omedelbar verkan.

Öhh va? Vart bara så arg först så jag knappt kunde tala om vad det stog ibrevet.
Sambon som älskar att kolla regler och lagar började nysta i det hela och hittade en hel del som dom brustit i. Så jag kontaktade facket och berättade vad som hänt.

Hade ett möte med dom idag där jag berättade en hel del mer. Men som jag inte kan prata om riktigt än ifall set skulle visa sig kunna ligga mig till last.
Men summan är att facket kommer ta kontakt med dom och ifråga sätta deras hanterade av detta fall.

Men i vilket fall som helst så står jag utan jobb a-kassan tar ju ett tag att få pengar ifrån. Vi har inget sparkapital att ta utav för vinterns el priser har grävt ett hål i det lilla sparande vi hade.
Jag har redan när jag fick beskedet sökt nya jobb men ska åka förbi där jag jobba för två år sen och höra om extra jobb. Sambon har ju hört sig för på sitt jobb om arbete och vi kanske ska ta itu och börja starta budfirma en ide som grott i sambon huvud länge.
Men pengar måste ju komma in hur vi än vrider och vänder på oss måste vi ha två heltids inkomster för att kunna försörja 6 barn och två vuxna. Så jag får börja jobba alla dygnets timmar vilket kommer slita hårt på mig. Men jobba måste jag.
Jag kan inte sätta mig ner i ett hörn dra täcket över huvudet å stänga av.

Sen så har min älskarinna varit hos doktorn och fått veta att hennes knöl på halsen måste undersökas närmare. Dom tog 5 rör så dom ska kolla allt. Men doktorn hittade ju en sak som gör mig ännu mera nervös. Nämligen det att hennes ena hjärtklaff inte stänger som den ska. Om det berode på att hon var extra nervös eller på förkylningen kunde dom inte avgöra.
Hon fick åxå en akut remiss till öron näsa hals där dom sak kolla upp knölen på halsen. Jag lovade att vara där med henne. Så hon slipper köra bil och slipper gå igenom detta själv. För hennes mammas cancer började just med en liten knöl på halsen så klart hon blir extra orolig och jag blir det med.

Hon skulle fattas mig något så oerhört om hon försvann för evigt!!!

Jag skulle så gärna vilja lägga mig ner och gråta. Gråta till någon kommer med ett trollspö och tar bort alla bekymmer i en handvänding. Men nån sådan tycks inte dyka upp så jag får borsta av mig och ta nya tag igen som vanligt!