FAN!

jag blir så förbannad!

Brukar inte hata någon eller något men småbarnens mamma kan jag bara inte sluta avsky med hela mitt hjärta. Det går bara inte.

Hon hittar på ursäkter om att ringa till sambon i tid och otid för att hon enbart vill ha kvar sambon som tröstefilt. Hon vill fortfarande att han ska komma som en vit riddare och hjälpa henne i alla situationer som uppstår. Bhu det är synd om mig jag är sjuk buhu någon av barnen är sjuka det är jobbigt kom och hämta som. Buhu jag trilla och gjorde mig illa jag kan inte ta hand om barnen. Buhu jag får inte sova 14 timmar om dygnet. Allt mellan himmel och jord som hon tycker är jobbigt...sånt som alla andra vanliga människor stöter på dagligen och tar i tu med och blir starkare. Medans hon bara vill skjuta undan allt sånt och slippa ta tag i allt som man behöver göra för att växa som människa och bli starkare.

Å nu när hon bara träffar barnen varannan helg fredag eftermiddag till måndag morgon så börjar smsen trilla in framåt lördag eftermiddag/kväll om en det ena än det andra. Å allt handlar om tyck synd om mig ta barnen jag orkar inte/kan inte.
Buhu hjälp mig. Men sambon har ju satt ner foten och sagt stopp. För barnens skull så kan vi inte gå med på att hatta fram å tillbaka. VARJE gång du har dom över helgen. Ställ krav på barnen och stå fast så ska du se att det blir bättre bara på några dagar. För hon kan ju inte ge ett nej så barnen lever på smörgåsar godis snacks och fika bröd och det som verkar vara standard är köttbullar å mos eller billy pan pizza nåt som jag inte anser vara mat.

Å inte heller behöver dom borsta tänder eller sköta hygien. Nä sätter barnen sig lite på tvären så ger hon efter. Allt sånt får ju vi ta sen när dom kommer hem. Tre små som är höga som hus på allt socker och skräpmat. Blä det är skit trist som första två dagarna här hemma. Först trillar blodsockert till noll och sen slår hunger tarmen till efter fått i sig en dag med bra mat så blodsockret börjar jämna ut sig.

Nu dog ju hennes mamma för några veckor sen å visst jag förstår att hon mår extra dåligt men va fan! Börja käka lugnade och dämpa saker hjälper inte längen smällen blir bara värre längre fram.

Sambon han undviker att prata med henne i telefon så långt det går men ibland måste han ju och i dag så svara han å jag blir bara förbannad. Hon ringde inte för att bestämma nåt ang barnen egentligen utan enbart för att åha tycke synd om mig rädda mig! Och visst han går på det till viss del han svarar och erbjuder viss tröst. Men om det vore mitt ex som hållt på som hon gjort i så många år och hotat mig mina barn till livet mer än en gång skulle jag fan inte ens erbjuda en uns med medkänsla.

Utan bara säga ja du jag förstår dig att du mår dåligt fine. Men vi har faktiskt själv haft en hel del saker i våra liv som vi måste prioritera före dina saker. Du har satt din sista potatis när det gäller mig. Handlar det inte om barnen så vill jag inte ha nån kontakt med dig. Men nej då...han tycker lite medkänsla kan han allt bjuda på...men vad han inte fattar är att människor som hon måste man hålla korta för annars äter dom sig långsamt tillbaka tills dom ätit upp dig hel igen och spottat ut dig.

Vi har ju sen i november bråkat med försäkringskassan ang att vi har barnen på heltid och därmed är berättigade till att få barnens barnbidrag och underhåll. Folkbokföringen vart skriven 1/12-10 så bra men så visar det sig att hade inte hon ändrat datumet från den 1/8-10 då dom egentligen flyttade hem till oss så hade allt gått fin fint men nej nu måste vi överklaga och bråka mm mm nu har äntligen barnbidraget hamnat rätt. Imorgon får vi dom två som saknas (vi fick ju ett överskrivet när vi börja med växelvist boende för 1½ år sen) så hurra men nu gäller det att hålla tummarna för att underhållet X3 betalas ut i slutet av Januari. För det kostar att ha tre små och tre stora hemma på heltid. Å 7000 mer i månaden är behövligt. Bara det at för att styrka det faktum att vi haft deras stadigvarande boende här sen i Augusti så ringde sambon socialen och begärde ut utredningen från i somras då hon braka ihop och ringde och sökte akut hjälp hos dom för att få avlasting och vi fick kliva in och hämta barnen. Hela historien finns här Och idag damp det ner i brevlådan. Satte mig och läste igenom hela för att få se vad människan egentligen gått och sagt.

Och det börja bra jag hittade redan på första pappret vad som vi behövde nämligen där hon erkänner att hon sen den 1/8 inte har barnen varannan vecka utan bara onsdag till måndag morgon varannan vecka. Bra med det kan vi bevisa att barnen har bott hos oss mestadels av tiden sen dess och att folkbokföringen vart den 1/12 beror helt och hållet på att det var från det datumet det nya avtalet där hon bara träffar barnen varannan helg ska börja gälla. Inte nåt annat dom flyttade hit på heltid redan i somras för att hon inte kunde ha dom. Och att vi söker nu beror på att nu är alla papper klara. Men att vi inte skulle få underhållsbidraget för december för att folkbokföringen började gälla den 1/12 INTE 30/11 för då hade vi fått underhållet from december månad...men sambon han ilskna till och överklarar letar reda på lagar och annat som stöder det att boendet kan faktiskt börja tidigare än vad folkbokföringen gör. Ja ja en lång process lär det bli.
Men hon hade ju kunnat va så skysst så hon ändade datumet på folkbokföringen ringt upp dom och sagt att det blev fel att det egentliga datumet ska vara 30/11...men nej då så kan hon inte göra å så tror hon att hon ska få hjälp och stöd så fort hon vill ha det.

Jag kan bara inte förlåta henne för allt skit hon låtit sambon utstå allt skit hon gjort mot min och mina barn allt tid och energi som hon stjäl från oss. Allt skit hon låter de små få att tro är ett normalt sätt att leva.

Jag kan inte förlåta henne för alla gånger hon fått mig att må skit för hon kastar ut anklagelser ang att sambon skulle va otrogen mot mig. Eller för den delen få mig att tvivla på att han är ärlig mot mig.

Men när jag började närma mig slutet av läsningen av utredningen hittar jag raden...XX vill flytta från XX gatan och XX området och vill flytta till området XX å jag känner bara att blodet rinner från ansiktet och jag blir helt kall. Det området hon vill flytta till ligger på vår sida stan. Där hon bor nu är på andra sidan stan allt för långt för människan att orka cykla. Men det området hon vill flytta till skulle hon kunna cykla hit på mindre än 15 minuter. Alltså skulle vi hamna på ruta ett ang avståndet vi fått som en buffert emellan oss när hon får sina vredes utbrott och vi har kunnat känna oss någorlunda säkra i vårat område. Jag har kunnat röra mig fritt hur jag velat utan att titta min över axeln. Nu om hon får som hon vill måste jag börja se mig om igen så fort jag går ut. Fy fan säger jag bara jag orkar inte med en sån sväng till. Det räcker med det halvåret jag levde som en skrämd råtta och fick ha med mig sambon bara det va så att jag behövde gå ut med sopporna.

Fan fan fan fan säger jag bara!

Jag hoppas att hon inte får nån lägenhet där utan får bo kvar på andra sidan stan! Det vore så skönt för både mig och resten av familjen!