idag på rundvandringen så fick vi se besöks avdelningen och min första tanke va undra hur många barn har blivit till i dom känslo lösa rummen? Senare på dagen när vi satt och åt vår lunch. Kom en av besöken gående förbi och det enda jag kunde tänka på va stackars barn som kommer växa upp med att besöka sin pappa bakom galler.
Så många livsöden som stås i spillror av en människas val.
Men när vi var på en av dom andra avdelningarna och stog i vaktbåset kommer det en kille och ställer sig exakt utanför fönstret där jag stog och kråmar sig gör sig till och håller på jag ser inte på han men kunde ju se han i periferin hela tiden sen så drar han upp tröjan å visar sin lite fläckiga mage öhhh okej det skulle göra mig upphetsad eller vad? Fatta lixom inte grejen...men jag såg inte åt han eller höjde på ögon bryna så han tappa intresset ganska så fort. Men kändes skönt att kunna behandla situationen lugnt å stilla.
Men ni ska veta att jag är trött all ny information och sen att lära sig hitta i detta stora komplex bara det känns ju mysko.
Men ska på´t igen imorgon men imorgon blir det inga avdelningar utan bara utbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar