söndag 27 juni 2010

Varmt

kommer det bli idag...kl är 10 och det är 20 grader i skuggan.

Små tjejerna ska iväg och hjälpa faster att flytta så blir bara jag och lilleman hemma ett par timmar...sen kommer dom stora tjat maskinerna hem. Jag förstår att dom vill åka och bada men hur kul är det att åka själv? Ska försöka ragga nån som vill med eller så kanske jag ringer en vän och åker och hälsar på...det känns roligare faktiskt.

Jag är fortfarande inte i fas. En mörk tanke har byggt bo i min hjärna och vägrar lämna plats till roligare tankar. Jag fungerar och kan göra allt som behövs men är inte närvarande fullt ut. Och vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra för att komma ur detta. Det är ju inte rättvist att jag går runt och drar ner resten av familjen för att jag fastnat i en negativ cirkel. Det är inte rättvist att jag hugger huvuvdet av sambo och små barn för inget av det är deras fel. Eller jo en del är sambons fel helt och hållet. Men han är ju ingen tanke läsare. Och han kan ïnte hjälpa mig om jag inte tar och sätter mig och berättar vad som är fel. Men det är inte så lätt för har inte helt klart för mig hur jag ska förklara mig utan att krångla in mig i ett hörn.
Sen har jag inte börjat närma mig kärnan av problemet utan går runt som en katt på hett plåttak...och jag är ju en fegis. För om jag börjar ta tag i det egentliga problemet vet jag ju inte vad som kan hända. Allt skulle kunna lösa sig på ett enkelt sätt eller så får jag en riktigt jävlig tid framför mig.

Men fy vad dyster jag låter och hemlighetsfull. Nu är det inte det ni tror jag går och funderar på...att packa mina väskor och gå inte det alls...jag har inte ens en dragning åt det hållet. Jag älskar min sambo och till viss mån vårat familje liv. Jag är ju inte direkt överförjust i allt tjat från tjejerna och deras mor. Men samtidigt så vill jag inte byta bort allt det mot allt smör i småland. Likt ett två eggat svärd.

Utan en tanke som med jämna mellan rum dyker upp men denna gång går det inte över lika fort som det brukar. Denna sak brukar far in i min hjärna men aldrig slå rot. Men nu är denna tanke som det mest envisa ogräs. Jag rycker bort men en del av roten blir kvar och skiten kommer tillbaka!

Inga kommentarer: