Hjälp

min lilla son nyss fyllda 17 år vill flytta ända till Göteborg.

Jag vet inte om mitt mamma hjärta klarar av det. Dit är det ju långt. Å mamma är ju beronde av sina speciella son kramar. Men jag måste väl va en god moder och börja forska i detta om skol flytt och inackordering Å vilken djungel av regler det är...men får väl ta mig till ett csn kontor och fråga mig fram. Jag kan ju inte hindra han från att prova sina vingar. Men det tar emot ska ni veta!

Men börjar märka av att båda mina börjar tänka i dom banorna. Dottern hon vill ju att hennes pojkvän ska få reda på om han får fast jobb sen så är dom med i start groparna. Fast dom vill ju stanna i stan. Men han som BEHÖVER flytta hemifrån för att hitta sig själv och vad han ska göra med sitt liv han verkar inte ett dugg intresserad av att göra nåt åt saken. Eller så väljer han att inte prata med oss om saken.

Men fattar ni?! Om en flyttar blir det ett rum tomt vilket skulle betyda att jag å sambon skulle få ett RUM alltså ett riktigt rum med en dörr som skulle kunde gå att stänga! Fattar ni vilken lyx! Men om alla tre stora skulle välja att flytta inom ett halv år...blir det tre tomma rum...vilket skulle betyda att alla skulle få eget rum.

Oj hur skulle det bli? Helt jävla besart när man tänker sig ett hem utan de stora. Å om det skulle gå vår väg ang vårdnaden så skulle det alltså dom tre små få egna rum åxå på kuppen. Å jag å sambon skulle kanske skulle få lite mer privat liv. Hur fan skulle det sluta med vår tur?!

Men i kväll så har jag en liten plan...tänkte att de små ska komma i säng sen tända så där en miljon med ljus i badrummet å sen ta sambon i handen å leda in han i duschen å leka sträng ryska med en väldigt smutsig patient...