Lägligt

med ett liten mag ras så här på en tisdag.

Riktig magknip och sen ett par snabba svängar till toa lassa ur sig och sen gå runt och må illa. Ett par timmar senare är lilla måndet borta med magknipet tillbaka å springet på toa. Fint detta jag som tänkt mig städa undan en sväng i dag...har ingen ork med det när jag mår illa.

Och sambon han gnäller över ont i ryggen. Så att han tar tag i nåt å gör städningen är inte aktuellt. Nej han sitter och leker nåt jävla spel på fb i timmar istället.

Sen så skulle han behöva ta tag i den vandrade vålnaden som nu igen vägrar ta sig i kragen och gå till skolan. Inte jobbar han heller utan gnäller och säger nej jag orkar inte sen sitter han uppe och spelar hela nätterna igenom.

Men det verkar svårt att säga ifrån jag har ju börjat med att har han inte kommit ner till maten senast en timme efter vi ätit så plockar jag i hop maten som blev över och slänger in i frysen eller packar i matlåsa till dotterns pojkvän. Tycker han kan leva på mackor om han tror att vi ska va snälla och ställa undan mat så han kan spela nätterna igenom och skita i att vara social med resen av familjen. Jag tycker ju att han ska ta tag och börja skälla för vi har pratat med han så många gånger förut vi har varit snälla nu i två års tid. Han glider på en räkmacka och tror att han ska kunna sitta på sin röv å bara spela och att det inte ska ge några följder men sambon är för snäll eller så vill han inte göra sig osams med han. Jag vet faktiskt inte varför han hela tiden bara åter tiden glida iväg och sopar vägen för han för att låta han fortsätta den väg han vandrar. Jag föreslog att vi skulle ta hans Internet sladd tills han går i skolan ordentligt eller börjar jobba men se....det har inte hänt än.

Visst kan jag göra allt själv men kan för mitt liv inte förstå varför jag ska behöva vara den elaka hela tiden? Sambon måste ju faktiskt sätta ner foten. Och det snart innan jag får hybris på att försöka sova på nätterna med en som tjoar trummar i skrivbordet och åker fram å tillbaka med stolen varje jävla natt. Sen så pratar han inte med oss längre han smyger ner tar ett par mackor och sen upp igen.

ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT KOMMA UPP PÅ MORGONEN Å UPPTÄCKA ATT MAN INTE ENS KAN TA FRAM MER BRÖD SÅ MAN INTE KAN FIXA FRUKOST TILL DE SMÅ!!!

Det kan ju inte vara så svårt att tänka till och se efter i frysen och plocka fram mer när man ser att det bara är en eller två skivor bröd kvar i påsen som ligger framme. Eller att oj mjölken tar slut nej jag häller upp ett stort glas iallafall. Att nån annan som lever i normal dygns rytm kanske ska ha frukost är ju inte att tänka på.