onsdag 15 september 2010

Katt

som två dagar i rad har kl 05 som hoppar upp i sängen...jag vaknar av att hon svansar runt i ansiktet när knuffar bort henne så byter hon taktik. Ger sig på mina händer å biter mig i händerna inte en gång utan typ 5-6 gånger när jag drar in händerna under täcket stoppar hon in tassen å försöker fiska fram händerna.

Nu har jag haft tur båda gångerna för sambon har kommit hem från jobbet just som hon börjat fundera på om hon ska bita mig lite i fötterna eller nån annan kroppsdel som råkar vara utanför täcket. Hon rivstartar för att möta sambon innanför dörren å syrran hennes hänger på för vem vet han kan ju får försig att ge dom nåt när han fixar sig lite frukost. Å jag har tänkt jag ska bara vända på mig så ska jag berätta för sambon om vad katt skrället håller på med men vaknar till av att han snarkar...å senare på dan har ju jag glömt att jag ska berätta hur jag blir torterad på morgon kvisten.

Sen så är vi inne på tredje dagen då den vandrade vålnaden är hemma och lossas vara sjuk. Nog för att han är lite snorig men inte värre än att han kan gå iväg. Han har fortfarande inget internet å kommer inte heller att få. han skiter i att komma ner och äta om det inte är nåt han är sugen på...så fine lev på mackor då får du se hur länge du klarar dig.

Min stora son...han som förvånar mig dagligen med sina uttalanden och briljanta hjärna ska följa med en stund i dag och rensa skit hos farfar. han tänker tankar som jag själv i hans ålder inte ens börjat närma mig. Å så ser man han vandrade vålnaden som inte ens kan prata två meningar med oss.

Min tös hon går till skolan nästan varje dag. Nån enstaka gång har hon varit hemma å jag är faktiskt nöjd. Från att inte vilja alls till att ha närvo som är mer än acceptabel är jätte skönt. Nog för att jag tror att hennes pojkväns hot om att han gör slut med henne om hon inte skärper till sig är en av dom störta orsakerna till att hon går i väg skiter jag i utan är bara nöjd att hon går.

Men jag har ännu inte börjat få dom tre stora till att börja hjälpa till i den mån jag vill och behöver men dom kommer allt att få bita i det sura äpplet och börja hjälpa till snart.
Men än så länge tar jag det lugnt och bearbetar sambon till att sätta lite mera fart här hemma och inte förlita sig på att jag ska göra allt.

Nä dax för lite frukost med stora sonen så man orkar släpa och slita ett par timmar.

Inga kommentarer: