fika med vännen bigT som är snart miniT.
Åkte över till vännen och tog mig en fika. Han är ju lite orolig över hur jag mår och vad som händer.
Ja okej jag lever visst gör jag det. Men det är inte mycket mer än så. Har det känts som en längre tid. Jag mås skit rent ut sagt.
Jag är slut körd. Denna månad har jag jobbat ca 170 timmar på jobbet sen lägger jag ner ca 28 rimmar varje vecka på hemmet MINST på det fast sambon har varit hemma å haft semester. För jag har inte en dag efter jag kommit hem från jobbet inte behövt plocka leksaker kläder disk och tvätt. Sambon har säkert gjort en del under dagen men allt blev slut efter kl 17 när han satte i gång med maten för då blir han så upptagen att han inte klarar av att tidsplanera in att barn ska i sängar å innan det hunnit göra sig redo för sängen. Att i matlagningen så ingår det att plocka undan och städa efter sig verkar vara en stor överraskning varje dag.
Jag älskar den dära mannen men jag är våldsamt arg och sårad över att han tar mig för given. För hur länge har han räknat med att jag ska stå på benen?
Det jag vill ha är inte så mycket egentligen. Att grunden till denna familj är stadig och det kan den inte bli om vi fortsätter så här för då kommer en av grundstenarna nämligen jag smula sönder för även en sten nöts ner av att bli piskad av vind regn å ständiga skor som sliter på dess yta.
(jag hade skrivit väldigt mycket mera men valde att inte ta med det för när jag läste igenom det så insåg jag att vissa saker ska man inte sätta på print)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar