besök igår på kvälls kvisten.
Det va den vandrande vålnadens mamma och hennes bästa kompis.
Jag tog tillfället i akt och prata med henne om hur han sköter skolan och allt annat. Och vad vi tagit för extrema åtgärder. Hon nicka och höll med.
Hon tyckte att jag gjort rätt i att sluta ställa undan mat och att vi drar sladden till internet tyckte hon va bara bra. Sen när jag sa det att jag och sambon försökt att prata fram å tillbaka i 1½ års tid ang skolan och jobb. Men att han bara rycker på axlarna och tycker att det vi säger är skit. Och drar sig undan och bara stänger av oss. Sen så prata vi åxå om det att han kanske borde ta kontakt med ungdoms teamet. För dom kanske kan hjälpa han att hitta rätt motivation. och så att han kan flytta hemifrån.(vilket jag tror han behöver för att vakna till)
Nu är det ju så att hans mamma och hennes kompis är mina och sambons vänner sen tonårs tiden så det är ju inget direkt konstigt för mig att prata med henne. Det är nog värre för sambon eftersom deras relation slutade ganska så illa.(ja allså mamman inte kompisen hon dycker upp när det är fest å annat)
Men det känns bra att hon är med på vad vi gör så att hon kan hjälpa till och stötta i sin tur. Och att hon vet om att hon kan fråga om hon är osäker om nåt.
Så nu sitter han ju lite risigt till. För nu har han inte bara mig och pappa att bevisa nåt för utan åxå sin mamma. Uj uj uj han kommer inte få det lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar