Alla

ljusen på kyrkogården var så fint. Först åkte vi till sambons pappas kyrkogård och tände ljus...där va det fullt med folk och den minneslunden är ju ganska så liten så det kändes inte så trevligt...sen två tjejer som bara strunta i att vi var där för att respektera dom döda. Så där va vi inte så länge. Åkte till andra sidan stan och till den minneslund pappa ligger i. 20 meter ifrån bilen börja tjejerna igen så sambon vände på klacken och lät dom va kvar vid bilen så gick jag och sonen och tände ljus själva.
Det va lika mycket folk där men den är större så kändes bättre.

Så idag ska jag vara väldigt hård. Tänker påminna tjejerna flera gånger om hur illa dom betedde sig igår. Sen ska jag köra stenhårt med lilleman och toa. Han har börjat kissa i byxorna flera gånger sen han va hos mamma sist. och det retar mig tokig för han va så duktig. Å han är alldeles för stor för att hålla på som han gör.

Så ska jag även börja med att prata med mellantösen för låg vaken ca en timme innan hon vakna i morse och hon hann inte riktigt vakna förrens hon bara skriker PAPPA!! å nu får det va slut på alla saker som är fula ovanor. Som att avbryta eller helt enkelt att bara höga rösten och överösta den som pratar.

Förstår ju att jag kommer få ett hästjobb framför mig och jag ska få bort ovanor som funnits där i 8 års tid. Och även få sambon att inse att lilleman inte är 2 år utan han fyller 4 och att den 4 åringen faktiskt bestämmer allt för mycket över sambon eller ja dom alla tre behöver lära sig att pappa räcker till alla.

Men jag tror att jag inte kommer få med sambon med på det tåget. Han vinner ju alldeles för mycket på att ha en 2 åring istället för en kille som snart ska börja vara självständig pappa får ju vara kvar i en pappa roll han är bekväm i. Han själv behöver ju inte släppa taget då.

Och jag ska ju bara finnas där och göra allt se till att familjen flyter på. Så han kan jobba och slita och bara orka med att jobba sova äta...för ingen tycks vilja förstå att jag inte orkar mycket längre snart. Att jag ska bara orka. Att jag hela tiden om och om igen ska förlåta och gå vidare att aldrig vara den som man tar hänsyn till. Att nästan allt ska jag anpassa mig till inte sambon. Jag ska ta smulorna som är kvar och va nöjd.