fredag 5 november 2010

Blä

vad trött jag är på att sköta detta hem. Jag orkar bara ta saker på ytan. Diska , dammsuga, ta hand om tvätten och skura toa. Men att ta och rensa i skåpen damma ordentligt. Putsa fönster, torka ur fönstren. Göra en grovstädning i tvättstugan. Skura väggarna i båda badrummen. Jag orkar bara inte göra några större saker utan bara motar olle i grinden hela tiden.

Å när jag gjort det så ser det likadant ut efter en halv dag. Å tröttheten sköljer över mig.

Sen så jobbar sambon sin pest period så han är inte iform och hjälpa till mycket heller. Så jag har blivit stående med att sköta all mark service Så denna förkylning som bara vägrar ge med sig. Sen så vinter mörkret som lägger sig som ett tungt lock över hela.

Och vetskapen av att snart så kommer alla barn bo här på heltid och bara få andingshål varannan helg är lite av ett två äggat svärd. Dom kommer ju bli helt annorlunda när dom bor här på heltid. Det mäks redan på dom. Det ska åxå bli väldigt skönt att slippa resorna fram och tillbaka till andra sidan stan flera gånger per dag vilket kommer göra att dagarna blir ju enklare utan att spendera en timme varje morgon och eftermiddag som bara går bort. Så morgon stressen blir ju mindre. och eftermiddagarna blir ju så mycket enklare av att bara se till att nån är hemma när de små slutar skolan. Och när sambon klarat sitt körkort betyder det åxå att jag inte behöver vara den som sköter all hämtning och lämning av alla som vill ha taxi till olika ställen.

Så tillvaron kommer ju bli så pass mycket enklare efter nyår. Mycket kommer bli så mycket enklare och en del saker som redan nu är svårt med kommer bli ännu svårare.
Som att hitta tid till bara mig och sambon att hinna med varann. Kanske det blir lättare den dagen dom stora börjar flytta hemifrån och vi bara har dom tre små kvar. Eller ja då har väl tjejerna trillat in i tonåren och allt är totalt kaos. Å den vandrade vålnaden har nog inte flyttat än då...mina två brinner det ju lite under fötterna för att få flytta hemifrån. Men han kommer ibland och säger nåt om det men gör inte direkt nåt åt det. Så risken att han är kvar till den dagen vi går i pension och flyttar till nåt mindre och billigare och vägrar låta han följa med.

Sen idag på morgonen så orkade jag inte byta om från uniformen när lilleman skulle till dagis så fick springa igenom halva det området i uniformen...och det är ju så datt näst efter polisens så kommer ju våran uniform på hatlistan av den kriminella värden å man märker ju blickarna på dom man möter vilka som vet vad uniformen står för och vilka som tar fel på den ock polisens.
Men det är fortfarande lika kul att köra bil genom stan och se folks reation och sakta in eller bli as nervösa. Skrattar lika mycket varje gång.

Ikväll vill jag bara överleva till tjejena somnat och man kan själv krypa ner mellan täcke ock lakan och sussa sött.

Inga kommentarer: