när vi kom hem med de små så hade min dotter sortera tvätten. Ja visserligen i olika större högar men det är väl tanken som räknas.
Och efter hon svarat när barnens mamma ringt om att barnens mormor dött och hon hörde hur förtvivlade små tjejerna va så började hon gråta. Och när vi kom in med tjejerna och lilleman så drog hon genast upp mellantösen i famnen och kramades en lång stund. Och som som till 99% aldrig dra sams sökte tröst hos varann när dom som mest behövde det.
Det om nåt värmde mitt hjärta.
Men sen så kunde jag inte bara stänga av för jag satt uppe till 03 och kollade på tv...när jag väl gick in i sängen snarkade sambon som mest. Inte verkade han sakna sällskap i sängen. Tankarna går fortfarande i 190 knyck men blir väl som vanligt jag trycker ner allt i ett mörkt hörn i hjärnan sätter ett lås på och aldrig mera släpper ut det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar