Skäller

ju ibland ganska så mycket på sambon. Å varför gör jag det?

Jo för att jag älskar han men ibland så tycker jag inte om han. Å så tycker jag att han allt får tåla lite. Å i jämförelse mot vad han är van vid så tror jag nog att han tycker att jag är en fis är rymden.

Jag bodde ju ensam i ca 8 år med ungarna visst hade jag ett å annat förhållande både korta å längre men ingen av dom sågs intressanta nog att vara speciellt seriösa. Den riktiga känslan fanns inte där. Så ansåg inte att det va värt att ge sig in i karusellen med att flytta ihop mm mm.

Så valde att bo själv. Trivdes bra och såg inte att det va direkt svårt eller så. Visst pengar å sånt va ju inte direkt fet om men det gick runt.

Men sen vintern tidiga våren 2006 så börja längtan av att flytt hem till storstaden bli allt för stor. Så pratade med barnen å dom tyckte det va en väldans bra idée mamma kom på så vi gjorde oss iordning och flytt lasset gick.

Vi trivdes bra barnen hitta nya kompisar fort och kom in bra i skolan och sånt. Jag börja på skola och komplitera upp min gamla usk utbildning. Gick tre teminer och jobbade som en tok fast jag hade heltids studier. Festa som en galning varje helg och hade det våldsamt kul. Jag flirta hejvilt och tog mina chanser när jag fick dom.
Jag och vännerna vart mer eller mindre inventarier på stam krogen. Den tiden var guld värd så många skratt och tokigheter som hände då är sånt som vi fortfarande viker oss dubbla åt.

Medans den tiden var så hittade jag facebook å börja leka ganska så kraftigt. Sökte runt och så såg jag en dag att en från gamla ungdoms gänget lagt till frugan. Å jag kollade in han och fan det pirra till i magen han va exakt lika snygg och det värsta var att han va nog snyggare än när det begav sig. Å hur det nu va möjligt så var han singel så börja lägga in lite stötar som blev till lite mail och sen utvecklades till msn konversationer alla vakna timmar. Å inom kort så bestämdes det att vi skulle ta en fika. Men vart inte så...utan det blev att jag möte upp han vid macken mitt i natten å skulle handla cig. Å erbjöd den cyklade mannen skjuts hem. Fast han hade väl drygt 400 meter hem. Å han va inte sen att tacka nej.
Å där utanför på gräset sittandes på en kall jävla trottoarkant satt vi hela natten långt in på morgonen. Å pratade om allt mellan himmel och jord. Ifrån gemensamma bekanta till varför man vart den man blev. Å där satt jag och smög kolla på han hela tiden.

Dagarna efter så gick dator och tele varm med sms å msn. Å långa samtal. Sen kläckte han ur sig att han hade nog gamla kort liggandes så kände att ett besök och den där fikat va på sin plats.

Åkte över och kolla på kort och sånt å bälja kaffe. Prata om dit datt och sånt som man gör. Åkte hem å telesamtal coh sms tog över. Så höll det på nån vecka minns faktiskt inte riktigt.

Men så en kväll så skulle vi kolla på film och jag tog med mig ett gäng filmer och åkte över. Vi båda visste nog i egentligen va vi ville men han hade sina små hemma så vi prata mest å va tysta och smög kolla på varann. Vi låg i varsin del på hörnsoffan men han smög sin hand i min under täcket så inte barnen skulle se.

Å jag lovar det pirra i hela mig...å inte drog jag undan handen fast armen låg i en dum vinkel och somna.
Där låg vi tills vi somna framför tvn.
Å fick förklara lite snyggt till nyfikna barn att oj jag somna visst jag som skulle åkt hem.

Å nästa kväll vart det nytt försök men båda visste ju att vi ville göra annat än att hålla handen. Avskeden i hallen vart korta för att inte visa barnen allt för mycket.

Men så bestämde vi lite snabbt att han skulle hänga med hem till frugan ut och festa. Sagt och gjort hämta upp han samt cykel.

Å där satt vi på balkongen i det fina sommar vädret. Men det var fler människor än stolar så han erbjöd sig gentleman som han var att jag minsann fick sitta i han knä.

Å där ville jag sitta kvar. Men dom andra deltagarna ville vi skulle åka upp på stan och festa vidare på stam krogen. Så det fick bli så.

Där hamna vi på dansgolvet (oj ovanligt) å rocka loss. Nu går historien lite i sär här men jag hävdar att jag snubbla och han försökte fånga mig men han säger att jag drog med honom i fallet å att han inte alls va beredd att fånga mig.

Ja ja hångel uppstod och ni vet vad som händer under inflytande av lite alkohol.
Vi smög oss hem till han i en taxi. Va super tysta sååååå tysta.

Jag kunde inte tro min lycka han va ju så snygg och så läcker. Han tände mig som en fackla. Jag kunde bara säga att fan jag tycker så in ihelvete om denna man så det gör nästan ont. Han verka va lika intresserad han så va fan vi kör väl då må det bära eller brista.
Sen den kvällen/natten rulla bara historien på. Å Känslan att va 14 har fortfarande inte riktigt gått över. Men jag njuter mellan varven när jag orkar över att han bara en dag stog där och kunde ta en sån stor plats i mitt hjärta.